Jag tänkte säga lite om vad jag har varit med om under åren då jag valt mest att ta upp de där mina depressioner. Första gången jag var inlagd var då jag hade mycket press på mig, då fick jag min första kända depression. Inläggnings tiden var ungefär en månads tid.

En gång försökte jag hoppa från en bro, men då var de någon som valde att larma polisen. Polisen kom snabbt och tog mig in till psyk. Jag vart ombed att läggas in men jag sa att jag inte ville. Då var min kompis tvungen att agera och jag fick bo hos honom ett tag. En annan gång kom polisen till mitt hem, då jag valde att fly för att jag fick panik. När jag väl kom hem så började jag springa när jag såg polisen.

De hade brutit upp min lägenhetsdörr. Jag ljög för dom om hur jag mådde och vad jag gjort. De köpte min historia trots att de inte borde. Jag blev jätte arg på min nuvarande partner. Många gånger har räddningstjänst blivit kopplat in när de kommer till min hälsa och jag fick massa frånvaro attacker på grund av min psykiska ohälsa.

De har velat att jag skulle ha åkt till psyk av de många fallen de har varit hemma hos mig. En annan gång var jag med min syster och jag tappade kontrollen då skar jag mig djupt och när min syster försökte stoppa mig så viftade jag med kniven mot henne. De tog mig då till sjukhus med ambulans så jag fick bli inlagd på observation ett par dagar.

Vid ett annat tillfälle har jag blivit inlagd igen på psyk ett par dagar igen. Så mer eller mindre har jag åkt in ur psyk i flera år. Många av de tillfällena jag har behövt åka in egentligen , då räddningstjänst avgjort att de är nödvändigt. Har jag inte gjort det. Jag har lurat mig själv och andra och inte för mitt eget bästa. Jag har varit inlagd två gånger nu på kort tid. Depressionen avtar aldrig utan för återfall ofta även i manier.

Men depressionerna anser jag är värst i detta fall. Mitt sista hopp är att slippa gå in i depressioner hela tiden som begränsat min vardag. Jag önskar att jag sluppit lida , om jag inte får en långsiktig behandling kommer depressionerna fortsätta att förfölja mig. De har varit där i många år. De kommer inte försvinna för än detta tas på allvar. Hoppas ni därute får bra behandling som passar er/ kram takida-lover11??

Sometimes when the world don?t see you. You feel like giving up.

Karlstad psyk är under all kritik ! Man plågas som ett djur med lite sömn och stora risker för återfall! De tycker även om att behandla dig som en försökskanin när man redan provat olika mediciner och de inte ger värkan. De borde tänka långsiktigt.

De borde tänka på att lösa problemen istället för att skjuta upp problemen. När du löser problemen för stunden, kommer de finnas risk att åka tillbaka inom kort. Jag hat provat att höja dosen på mediciner , samt provat olika sorter . Men de har inte gett den effekt de borde. Det funkar inte att bara höja dos eller byta sort för alla pasienter.

De hjälper inte att hela tiden höja dosen, för man kan inte hålla på att höja hur långt som helst. Medicinerna kan inte skydda dig från allt som finns framför dina ögon. Jag är heller inte nog stark att ta mig an någon terapi såsom psykoterapi eller kbt. De behöves en långsiktig lösning så jag ha kraft och ork att ta emot någon typ av behandling.

Men, eftersom inga sånna långsiktiga lösningar har vidtagits så kan jag inte på börja någon terapi som jag måste avsluta
innan den ens har på riktigt börjat . Jag har gått ut och in i depressioner i flera år, också manier.

Men är depressionerna som varit tuffast för mig även fast manierna egentligen inte är bra. Jag har även fått åkt in och ut ur psyk jämt som att de är roligt . Hur känner mina närmaste och anhöriga över detta då jag inte får bra hjälp. Mitt liv känns mindre viktigt än andras då de får den hjälpen de behöver. Förtjänar inte jag bättre?

Det känns som kroppen vill stänga av. Den orkar inte utstå mer. Jag har också problem med minnet när jag befinner mig i denna djupa depression . Jag kommer insjukna ännu mer i min sjukdom , om de snart inte gör någonting. Jag hoppas alla där ute får mer och bättre vård än detta. /takida-lover11

Har ni någon gång känt att ni blivit missförstånda inom Psykratrin och inte fått den hjälp ni behöver ? Karlstad psyk är under all kritik de gör felbedömningar och har okunskap om psykisk ohälsa. När demonen tar kontrollen i din sjukdom i samband med din bipolära sjukdom. Då upplever jag att personal inte riktigt har koll på läget , de tror att de är något slags påhitt. Jag undrar också över om ni upplevt att någon anhörig eller vän eller liknade. Har velat vänt uppmärksamheten på dem istället för dig själv då man är inlagd på sjukhus. Jag har svårigheter av att tänka på mig själv då de handlar om min hälsa från första början,  Men när någon nära försöker få dig att tänka på hens behov , då du har motsatt behov då du mår dåligt. Att befinna sig i en djup depression då är det inte läge att kunna kompromissa. Sen har du inte möjlighet att kunna kompromissa då du befinner dig i någon slags livskris, De få sakerna du har lust till ska du få lov att göra , annars kommer du aldrig kunna läka från en depression. 

Jag upplever att det finns oförståelse i både vård och i privatlivet. En del människor suger ur dig ännu mer energi från den lilla energi du har kvar . Du behöver den energin för dig själv för att kunna läka i ditt tillstånd. Just nu brottas jag med vården för att kunna få tillbaka mina sömnmediciner. Jag sover väldigt dåligt på nätterna och jag har provat alla metoder som finns för att kunna få sova. Men ingenting fungerar. Ibland undrar jag hur puckad vården är.  Man ska plågas innan man ska träffa arbetsteraput , och väntetiden är enorm. Man ska plågas med dålig sömn innan man kan komma i bukt med saker, men jag kan säga att de förvärrar mitt till stånd eftersom jag inte får den sömnen jag är i behov av.

Min depression och bipolära sjukdom förvärras på grund av att vården inte lyssnar . Och de är på deras ansvar, eftersom de nekar en och tar bort medcin som du behöver som känns akut. Jag hoppas verkligen att i framtiden att psyk i Karlstad ska förbättras så andta pasienter ska få bättre hjälp än jag har fått. Jag förstår inte varför det inte ger med sig då en pasient verkligen behöver rätt vård. Det är inte rätt visst att andra får vissa saker, då andra inte får. Förtjänar inte jag lika bra vård som de andra ? Känner mig ännu mindre värd, kass och värdelös . Då jag inte år den vården jag behöver. De var onödigt att åka in på psyk för att de tog bort sömnmedicinen , man förvärrades av deras handlingar . Jag känner mig som en försökskanin prova ut naturliga sömnmeciner som inre ens gör sitt jobb. Istället för att de kunde ta tillbaka de som funkade från första början. Det finns så mycket att säga om hur de fungerar på det här stället, oftast är de mest negativa saker. Tänk om de kunde åtgärda problemen istället för att hitta andra orsaker varför man inte borde få en sak. Jag tänker inte acceptera att bli behandlad såhär i vården längre. Det får finnas gränser om hur mycket skit du ska behöva ta. Jag önskar härmed att alla med svårigheter av vården att ni så småningom ska hitta rätt hjälp.