Vore de bättre om man vore död? Eller att inte existera men ändå bli ihågkommen av de mest bra stunderna i livet? Om jag inte existerade längre vill jag att människor skulle komma ihåg mig som en glad, rolig och omtänksam person.

Jag önskar jag kunde se mitt liv som något positiv , som är värt att fortsätta kämpa för. Allt jag ser är egentligen ett mörker som de inte finns någon bra utväg av. Jag är djupt deprimerad , men vill inte ta emot vård på grund av att de aldrig hjälpt mig tidigare. Man ligger inne på förvaring det är i princip de ända man gör där.

Jag har nyligen blivit förrådd med lögner stora sådana också. De betyder att jag aldrig kan lita på den här personen igen. En del av min viktiga trygghet har tagits ifrån mig mer och mer, sen längre tid tillbaka. Jag vill stanna kvar samtidigt som jag bara vill fly.


Jag har ingenting att se fram emot och allting känns bara meningslöst. Att leva med bipolär sjukdom , är väldigt på frestande. Eftersom man blir så sårbar och naken. I vanliga fall skulle vanliga personer också reagera i mitt situation . Men jag reagerar ännu starkare , jag skulle behöva hitta min plats i livet. Jag tror de är just det som skulle göra mig mer lycklig. Min boende situation är inte bra då jag inte trivs där.

Personer som har sårat dig djupt en gång, är ingenting att spara på. För de kommer bara göra dig förkrossad igen . När de är ett nät av fullt med lögner . Vad får dig att tro att den personen kommer sluta ljuga för dig? Jag vill ha ett tomt rit papper och börja om på nytt.


Men glöm inte heller att de finns mer personer i ditt liv som du alltid kan lita på och räkna med. Men i svåra stunder glömmer man bort vad man har och ser bara de man inte har . Att bli lycklig kräver arbete och många gånger behandling när du är nere i botten. Depressioner kan leda till stora problem om du inte får behandling i tid.


De jobbiga är att man tappar fokus , sikte på dina mål i livet, allting känna meningslös och hopplöst . De spelar ingen roll vad du gör dessa känslor, kommer ändå finnas kvar och lura i ett hörn eller två. Jag önskar jag visste hur jag skulle placera mina känslor.

Samt om jag borde älska, glömma & förlåta. Jag vill inte vara deprimerad och ofokuserad heller för den delen. Just därför känner jag inte för att fira jul iår med min familj. Jag känner bara att jag hellre vill ha hjälp och nollställas eftersom detta inte är hållbart läge. Varför ska man vara ensam i sin depression, om man inte behöver vara det?


Jag klarar inte av att göra mina favorit saker på grund av hur illa jag mår. Jag önskar jag kunde ta bort all psykisk smärta jag har inom mig och byta de mot lycka . Jag kommer ha ännu mer svårt för att lita på någon igen. För att en person som stått mig nära har bara ljugit om allting .


Men de får ta den tid de tar att komma tillbaka till sig själv igen . Tänk om någon kunde höra mig när jag ropar på hjälp . Jag önskar att jag kunde träffa andra så jag kunde se att de inte är bara jag som lider. Är de så mycket begärt att få vara lycklig? Jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden och göra saker och ting ogjort.


Naturligtvis vet jag att de inte är möjligt . Saknar den delen av mig själv när jag hade så lätt till skratt och glädje. De känns som jag har förlorat mig själv på vägen. Om jag skulle säga att jag hatade att leva med en psykisk sjukdom. Skulle de bli bättre då? Jag är inte ens medveten om vad de bästa är för mig just nu. Jag är vilse snälla visa mig vägen tillbaka till lycka helst nu innan jag dör.