Hur långt är man villig att gå för att må bra? Jag måste sortera bort människor som är energi tjuvar. Man kan inte vara i kontakt med människor som stjäl din energi. Med bipolär sjukdom har du begränsad energi i vissa perioder, så de går inte ihop med människor som stjäl de lilla du har kvar.


Även fast du har svårt och tänka på dig själv måste du göra de i perioder där du är deprimerad . Du behöver tänka på dig själv oavsett hur egoistiskt de må låta. Ge dig av med människor som påverkar dit mående negativt. Förklara för nära och kära att just nu behöver du tid för dig själv , för att komma upp på benen igen.


De som inte förstår eller försöker förstå förklara inte mer än en gång förstår de inte första gången kommer de inte förstå andra gången heller. Låt bara dig själv styra vad du orkar och inte. Om dina anhöriga inte kan ta ett nej för att du inte orkar . Låt dem vara för du ska inte behöva finnas för dem, just när du inte kan jag ens finnas för dig själv ens.


Finns de något litet du ens har lust att göra ska du få lov att göra det. Sätt stopp och säg nej när du inte orkar. De riktiga vännerna kommer inte ta illa upp utan förstå dig . Du kan alltid ta igen tiden med anhöriga och vännerna när du mår bra igen. Du ska inte behöva ha dålig samvete om du insjuknat i din sjukdom. Du kan i många fall behöva vård och där arbetar människor för dig för att du ska kunna återhämta dig .

Där finns personal dygnet runt som kommer stötta dig när du behöver de som mest. Har du någonsin hört gå till en kompis/anhörig när du mår dåligt? De kommer inte kunna hjälpa dig om ditt skick är en katastrof. För att anhöriga/vänner är inte utbildad personal. Jag känner att mitt ända hopp är snart att bli inlagd på psyket även fast jag hatar det.


Men där finns en trygghet som du inte har när du är hemma. De finns för dig om du behöver prata ut eller en Axel att gråta emot. Jag önskar det fanns något annat val för mig. Men de är inte hållbart att vara såhär deprimerad. Ect kanske vore min ända utväg, jag vet inte vad de skulle ge för effekt på mig. Men forskningen säger att de hjälpt fler än vad man tror .


Jag önskar att samhället hade lite mer kunskap om just psykisk ohälsa, visst är de inte lika tabu belagt som de var förr. Men vi har fortfarande inte kommit så långt som vi borde ha gjort. Alla förtjänar en bra och rättvist vård. Jag har väll mer eller mindre åkt ut och in från psyk under de senaste åren. Jag önskar jag visste att de ska bli bättre då hade detta varit så mycket enklare.


Glöm inte bort att våga prata om psykisk ohälsa . Desto mer vi pratar desto mer måste vården planera för att behandla. Om vi håller tyst och lider i det tysta kommer inte forskningen leda framåt. Jag önskar mig mest att kunna få må bra mer än någonting annat. De finns många som behöver hjälp men inte får någon . Självmord riskerna ökar då kraftigt, tänk vad många mer liv vi räddat om inte samhället blundat, för att detta är ett stort problem. Jag förstår inte riktigt varför vi inte kan hjälpas åt och rädda varandra .